Flottan och nya personalförsörjningen

Övergången till frivillighet från värnplikt har gått bra. Så sammanfattar informationschef Magnus Jirlind på 4:e sjöstridsflottiljen i Berga det gångna året. Han berättar att flottiljen fyllt sina platser. Under året har 53 nya sjömän utbildats, med några avhopp. Nu till våren utbildas ytterligare 40 stycken. På frågan om den hierarkiska ”värnpliktig-officerare”-känslan lever kvar svarar han att en bra kollegial stämning verkar infinna sig naturligt ombord. Magnus Jirlind tar egentligen bara upp ett konkret problem, som uppstår då information vid rekryteringen krockar med verkligheten några månader senare. De som sökt tjänst som tekniker har exempelvis drabbats. Ombord finns både vapentekniker och maskintekniker och dessa tjänstegrenar är helt olika, något som man vid rekryteringen inte beskrivit. Behovet hos fartygen kan också ändras, och då kan tjänster tillkomma eller försvinna.

En ledig tjänst som sjöman kan inte tillsättas direkt. Utbildningen av nya rekryter måste planeras i god tid. Behovet av personal hos fartygen ska beräknas med åtanken att alla sjömän kommer stanna olika länge, och kanske mer ofta i ett par år än i de 10 år som de enligt anställningsformen kan. I denna beräkning ska ett visst bortfall från utbildningen räknas in. Efter tre månaders grundläggande militär utbildning erbjuds man provanställning för ett jobb där man åtar sig att åka på utlandsmission. Något som anses attraktivt bland de flesta sjömän. Efter det får man kliva ombord för första gången och möts då av många långa övningar till sjöss, rullande arbetstider med mycket jobb och lite vila och efter det längre ledighet. Utöver detta kanske sjösjuka och hemlängtan.

Att försörja båtarna med kompetent personal, som helst ska jobba kvar i 10 år i kombination med att få in nya rekryter och beräkna hur länge de plugg- och resesugna sjömännen faktiskt kommer att stanna, är komplicerat. Magnus Jirlind säger att flottiljen får låta fartyg gå med vakanta platser så att man senare ska kunna garantera de nyutbildade sjömännen en plats. Flottiljen kan av samma anledning tvingas neka sjömän med goda referenser som söker anställning. Att ha tidvis anställda sjömän, som ett par veckor per år ska tjänstgöra ombord och annars ha ett civilt jobb, är i dagsläget inte aktuellt för flottiljen.

Sjömän på bland annat minröjningsfartyg, bevakningsbåt och ytstridsfartyg som Svensk Soldat intervjuat, har alla planerat att stanna olika länge. En del ser det som en mellanperiod efter gymnasiet och kan tänka sig att stanna några år medan andra ser en lång karriär i flottan framför sig. Några sjömän har diskuterat att man borde kunna genomgå officersutbildningen snabbare om man har erfarenhet som sjöman. Detta skulle vara bra för försvarsmakten som då kan motivera sjömän att stanna längre samt för sjömännen som vill vidareutbilda sig inom flottan.

Det är först inför befattningsutbildningen som man intervjuas av en fartygschef och eventuellt erbjuds en tjänst på ett fartyg. Sjömännen vill att man vid detta möte betonar att en anställning är inom en viss division och man kan komma att tjänstgöra på ett flertal olika fartyg. Detta kan annars bli en överraskning för många nya, som ännu ej känner sig trygga med sin arbetsuppgift och upplever det som påfrestande att byta fartyg och kolleger. Att vara sjöman handlar om att vara flexibel och många gånger blir man utlånad till andra fartyg under övningar. Under året har bland annat sjömännen på HMS Trossö deltagit på övningar med flottiljens olika divisioner och fartygstyper och detta har enligt flera sjömän varit uppskattat. När man är trygg i sin tjänstegren upplever man ett utbyte som detta mer positivt än som ny, är slutsatsen att dra av detta. Under hösten har sjömännen även fått gå högvakt på slottet. Något som kommer fortsätta under våren.

På HMS Ven har man i år tagit emot många nya sjömän. Cecilia Lindqvist, matros ombord berättar om förändringen med positiva ord. De 15 nya sjömännen är engagerade och sugna på att lära sig sitt nya jobb. Själv gjorde hon värnplikten 2010. Hon, en kock och en signaloperatör hade jobbat på sitt fartyg som sjömän i ungefär ett halvår innan de nya kom ombord. Då hade man under våren pratat mycket om när de nya skulle komma och man äntligen skulle bli en full besättning. Sju sjömän från Trossö tjänstgjorde på Ven så länge, så fartyget kunde gå på övningar. Fartyget blev sedan komplett i ett par omgångar. Kocken och två sambandsoperatörer kom ett par veckor efter de andra besättningsmedlemmarna. Som mer erfaren sjöman tog Cecilia naturligt på sig rollen att utbilda de nya besättningsmännen och det har fungerat bra. Hon säger att alla delar med sig av sin kunskap och att det har varit ett bra och kul år med motiverade kolleger.

Lönesystemet för sjömän bygger dels på erfarenhet men i störst utsträckning på tjänst och därför angiven grad. Arbetsuppgifterna varierar men även i allt för stor utsträckning lönen. Detta har lett till en del irritation bland sjömännen. Nyanställda utan tidigare erfarenhet av yrket kan tjäna 3000 kr mer i månaden, om de genomgått en fyra veckor längre befattningsutbildning. Totalt 36.000 kronor mer på ett år får en sambandsoperatör än en matros. Löneskillnaden i förhållande till den marginellt längre utbildningen och arbetsuppgiften är omotiverat stor och kan skada sammanhållningen i besättningen. Lönesystemet verkar syfta till gamla traditioner då värnpliktiga som arbetade nära officerare gavs högre grad än de som inte hade arbetsuppgifter som inkluderade direkt kontakt med officerare.

En helt ny och ej samtränad besättning kan skickas på årets största övning första gången man kastar loss. Detta leder till att årets mest krävande, och även ekonomiskt dyra övning kan hamna mycket tidigt i utbildningen ombord. HMS Ven åkte på den stora årliga övningen NOCO, northern coast, i princip direkt med den nya besättningen. Med sjösjuka och allting som var nytt ombord, fick fartygschefen lägga övningsmomenten på en anpassad nivå. Genomgångar i samband med övningen gjorde att besättningen upplevde övning som lyckad. 

Om det kan vara ekonomiskt försvarbart att delta i stora övningar med lågt utbildad personal kan diskuteras. När ekonomiska investeringar, i storleken som när ett stort fartyg med full besättning ska delta i dyra övningar, bör man utgå från att besättningen får ut maximalt av övningen.

Med det nya personalförsörjningssystemet försvinner den förut självklara åldersskillnaden mellan sjömän och befäl. Vilket kan bidrar till att skapa en bra stämning. Variationen bland de som söker sjöman visar sig även i vilken bakgrund och tidigare arbetslivserfarenhet man har. Sjömän mellan 20 och 50 år med olika intressanta och varierande karriärer bakom sig jobbar idag i flottan. Om stämningen är kollegal eller hierarkisk varierar däremot. Det förekommer att sjömän valt att säga upp sig på grund av att officerarna ombord höll omotiverat hårt på traditioner som utsatte sjömännen för kränkningar. Exempel på detta är brist på tillit till sjömännens förmåga att själva ansvara för att vardagliga arbetsuppgifter blir bra utförda.

I stort är de flesta sjömän nöjda med sin anställning, och bitna av yrket till sjöss.

Jenny Strandell, Svensk Soldat